Redan medlem?
Logga in
1906
När du kom tillbaka bröts ljuset emot din nakna vita kropp som sakta steg ur förgrunden. Ljuset var starkt och det ökade hela tiden i styrka med varje steg du tog, och du svävade nästan fram, hela tiden närmare, vitt ljus ur din kropp. Tillsist var du så nära att ljuset hade slukat allt som förut var synligt - det gick inte längre att skilja mellan dej och omvärlden. Allt låg stilla och öde. Ingenting hade kommit undan.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Billy Andersson
Läst 356 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2012-06-29 18:25
|
Nästa text
Föregående Billy Andersson
Senast publicerade
MTN PRGS Ur <3 genom kolonner röd the equalizer gen. 2.6 Jag förtjänar inte dig. Med eller utan dig. Se alla |