VARULVEN

När natten reser sig och dagen dör ut
En varelse ibland oss sträcker sin kropp
Ur strupen kommer ett hundliknande tjut
Månen lyser rött likt en blodsdropp

Instinkten säger att han måste döda
Magen svider av galen hunger
Han i nattens skall hitta sin föda
Han hör i mörkret sina gelikar sjunger

Han rusar i skogen mellan träden
Den känsliga nosen har fått spår
Nu får alla se upp för räden
Som komma skall i nattens vrår

Det lyckliga paret sitter i gläntan
De har ingen aning om vad som sker
De sitter där med stor förväntan
Att natten skall med kärlek ge dem mer

De sitter där och i ögonen stirrar
En gestalt kommer över dem
Något händer fort – det förvirrar
Vad är det som händer – vem?

Plötsligt en reva sliter upp hennes skalle
Blodet det sprutar som en fontän
Inga känslor hos den känslokalle
Mannen försöker ur halsen få ut ett skrän

Varelsen vänder sig sen mot hanen
Han viftat och försöker sig försvara
Detta är helt ok enligt planen
Hans liv går ändå inte att undvara

De stora kraftiga tänderna
Sluter sig om offrets hud
Han biter och sliter loss händerna
Han i detta ögonblick tvivlar på gud

När det blodiga dådet är förbi
Varelsen tittar på sitt verk
Han kan inte känna någon empati
Han är nöjd med sitt hantverk

Han stirrar en stund på månen så rund
Denna underbart lysande sfär
Han ylar mot den som en galen hund
Sen rusar han mot skogen så kär

Varelsen har inga vänner
Han dödar lätt som en sång
Han lemlästat alla han känner
Kanske är det din tur - nästa gång
// P.Stridsson