Måttande ögon ser plötsligt rakt in i mina. De ändrar färg och skiftar ut i en inbjudande blick. Så frågan: "Vill du följa med på den resa som kallas för livet? Det är kärleken"? Men herregud, tänker jag och svarar direkt "Ja. Tänk för att jag vill det".

Undrar verkligen hur det kommer att bli. En sjuårings resa börjar snart, förutan framtand men med stort hjältemod. Lilla liv, du framkallar viskningar som läker en trefaldig svärta "Du som födde min mor; att alls få finnas, att få vara med", "Du som födde mig; att våga leva".  "Lilla barn att älska".