En gång i tidernas gryning råkade de högst mänskliga gudarna på antikens olymp, av misstag släppa lös all värdens sjukdomar och elände. Människorna hade fram till dess haft det, om jag nu minns myten rätt, ganska så hyfsat.
Denna olycksaliga nyemission hade dock det goda med sig att "hoppet", i form av en liten fågel, slank med såsom kompensatorisk graftifikation. Nu rådde dock hyperinflation i elände och situationen var prekär; tidvis katastrofal.

Men man hade ju "elden", ett magiskt trollspö, som förutom sin rent praktiska nytta hade den mirakulösa egenskapen att den ständigt skapade och genererade ny kunskap. "Elden" hade man, helt oförhappandes, fått sig förmedlat av en schysst mäklare som lånat lite från gudarnas egen glöd. Lånet hade ett mycket fördelaktigt upplägg: mäklaren, Prometheus, stod själv för räntan.

Att det rörde sig om stöldgods från högsta ort, verkar inte ha bekommit låntagarna nämnvärt; man verkar ha tagit detta kollektiva häleri med jämnmod. I samklang med "hoppet" bildade så "elden" historiens kanske mest framgångsrika radarpar, och får väl sägas ha blivit människans räddning: en nu nästan exponentiellt stigande kurva, som redan lyft så många ur fattigdom och misär och för varje år som går, lyfter allt fler.