om en bädd av gula rosor
väckte mig

med taggar och spjut

skulle jag inte känna vare sig smärta
eller doften av rosor

om ett skratt granne med vansinnet
ljöd i öronen

skulle jag ändå inte höra något

till skydd mot livet bär jag öronproppar

istället ropar man glåpord

man sjunger sånger om min art
såsom utdöd

en baklängesfärd mot cirkelns mitt

den färden kan kosta mig varje pris

och vad jag haft av sinnesfri
den som aldrig

bara de tunna anorektikerna
kan bli heligförklarade

icke förvantar jag mig
något sådant

trots min felaktiga kosthållning

önskar jag bara tillåtelse

att vara mänscha

Så väck mig med gula rosor!