som gula löv

under hösten

är mitt inre

utanför dansar vinden vals

medan smärtan skär så djupt i min själ

ensam på eftermiddagen

saknar smaken av  mjuka läppar

som vi varsamt skänker

till varandra

en gång i tiden

gamla minnen bleknar bort

kärleken löpt ut

orkar jag ta emot

det nya som kommer i framtiden?

du behöver inte känna medlidande

inte heller ångest

vi håller våra händer

vinkar till varandra

en sista gång

följ livets ström nu

vart den än leder till