Att börja gå som barn,
omedveten om ens styrka,
att vandra i sin linda kan
ske, känslor man ej kan styra.

Att börja gå upprepar sig
så många gånger i ens liv.
Har du inte vandrat, säg,
utan att veta vart eller motiv?

Motiv är något man ska ha,
anledningen i ens inre,
ens innerst innersta jag,
ens livsfilosofi, grundtanke.

Vart går man när andra
helt fräckt och med tvång
tar från dig dina knappa
ägodelar och slår dig,... och slår...

Då kommer fram, visar sig
helt och hållet den inre styrka,
den man redan har lärt sig:
att livet är hårt, att ständigt kämpa.

För vart man ens hamnar
i världens alla hörnar,
det är en själv som skapar
sina möjligheter, sina anledningar.


Att gå fram eller bakåt
förlora, vinna eller överleva,
är man framgångsrik, så
ska ej på andras bekostnad vara.

För den som hänsynslös agerar
får ej äkta kärlek uppleva,
till sist får den sitt liv förstöra,
kan man bara som en skugga leva.

Livet utan kärlek är ett liv
utan dess kärna, själva existens.
Livet blir bara en symbolisk handling
som förnekar dess mänsklighet,
som oundvicklig konsekvens.