Jag ser kurvan, den kommer allt närmare. Jag har nynnat med i radioskvalpet men tystnar sakta. Han slumrar vid ratten. Slumrar en stilla tequilaslummer. Jag skriker. Och min röst viner som sabelhugg i mina torra lungor.

Medan vi seglar genom luften, krossas mot marken, kastas upp och kraschlandar igen, tänker jag på dig. På smekningar av sjögräs, din hud som är varm och sömnig, himlen som är smockad av stjärnglitter, kupolen som kapslar in oss mot jorden, havet som kallar oss till sig.

Jag tänker på simtag genom bolster av plankton. Dina armar, mörka och trygga. Din sångröst ackompanjerad av cikadornas orkester. Doften av näckrosor och smaken av sälta. Undervattenskyssar.

Jag tänker på hur vi ännu är unga och starka. Hur Stilla Havet vaggar oss när vi ska sova, nerbäddade av djungel och strand. Hur du finns i mina andetag, suckar dig genom min hals, tumlar mot mina halvöppna läppar. Hur jag speglar mig i dig och ser all världens skönhet.

Jag tänker på när du skrattar, att det känns som om du slipar fram konturerna av mig. Av en form jag inte trodde att någon såg.

Jag tänker på om det finns någonting jag kunnat göra annorlunda. Jag tänker på hur knäpptyst allting är, och att mina öron ändå spränger - för inom mig nalkas en jordbävning. Inom mig dundrar en storm, larmar en tystnad, ekar en rymd.

Vi hänger i luften, mitt emellan molnskog och snäckskalsstränder, mellan vulkaner och oxvagnar, tryckpressar och mangoträd. Jag kan plocka bananer på min bakgård, och jag kan lära mig att dansa cumbia på onsdagar. Jag kan dansa runt lägereldar, jag kan dansa mig svettig, jag kan dansa med dig. Jag kan springa längs med vattenbrynet, och hänga knäveck i akaciaträdens grenar. Bjuda på hemgjord melonsaft och beundra din siluett mot sprakande solnedgångar.

Jag tänker på mitt unga, rusiga blod, och jag tänker på bilen som bara fortsätter att volta. Som slungar mig genom den tropiska natten, förbi eldflugornas gungande vals. Upp, upp mot stjärnvalvet som håller andan. Föraren som vräks över till min högra sida.

Jag tänker att vi måste stanna snart. Visst stannar vi snart?