Innan vi möttes

sade DU

att DU ÄLSKADE

min inre skrivande Själ

Att DU kände en stor ömhet

att DU ville mig så väl ...!

Men när DU såg min åldrade yta

sade DU att detta var INTE var jag ...!

" Detta  stämmer inta alls ...!

Det finns ingen attraktion

inte heller något behag ...! "

Mitt Hjärta stannade tvärt

frös

mitt i ett bultande slag

plötsligt var JAG

inte längre  JAG ...!

Plötsligt var jag BARA YTA

detta som DU genast ser

men mitt pulserande LEVANDE INRE

det fanns ej längre mer ...!

Jag gick ...

men mitt Hjärta drunknade

i Själens tysta gråt

min DRÖM upplöstes i dimma

så kall så fuktig så våt ...

Jag fick kämpa med min inre smärta

att ej vara älskad av den

som fångat min Själ mitt Hjärta

och sagt hon var min Käraste vän ...!

Så hissar jag åter röda segel

på ensamhetens mörka Hav

och seglar mot Öster mot Tröster

mot Hoppet och min egen grav ...

Hoppet om att kanske finna

innan seglatsen mot slutet bär

en kär och älskad kvinna

som kan älska mig för den jag ÄR ...!