Du gör allting så rätt
Det är det som blir så fel
Du tar mig om handen
Knyter fast mig med ett rep

Inget har varit lika bra som nu
Jag är så mycket bättre och allt tack vare du
Men jag vet att allt egentligen är ett spel
Och du verkar inte förstå hur välputsad din fasad är

Jag vill nog att du ska sluta att låtsas
Jag kan läsa ditt pokerface och blickar som lockar
Skrik åt mig men gör det inte till hat
Kan man inte äta kakan vill man ändå ha den kvar

Annars kan du få mig i sjuttio år
Som plåster som blivit kvar på ett inbillat sår
Jag blir den där som aldrig kunde släppa taget
Kvar med repet om handen och snaran om jaget

Jag försöker blicka framåt men ser mest det inuti
Du ber mig titta upp men jag kan inte möta din blick
Lät mig ledas av känslan av att bli någon annan
Trodde det vi behövde kunde finnas i varandra

Du får mig att tro att jag vet vad jag vill
Men det enda jag vet är vad jag ville med dig
det är svårt att lita på något som förstört
svårt att höra vad som sjungs av en röst i en kör

när du pratar om andra försöker jag att le
tänker hur glad jag borde va om jag inte vore så skev
det värsta är att jag vet precis hur det ligger till
jag kan inte längre gå runt och vara så inbilsk

jag har förändrats, märker du det
på hur annorlunda vi blir av min feghet
rätt länge har jag tänkt att det kanske är lika bra
att jag säger som det är och sedan tar mitt och drar

man vill ha hela kakan och äta den med
jag får smula efter smula och förblir nöjd med det
volymen är tillräcklig för att jag ska stå still
vara kvar i något jag vet driver mig (längre) bort från mitt liv

det var först när du vände dig om och pratade om henne som jag förstod
att hur jag än försöker gå vidare så fortsätter du att gro
slingrar dig runt mig tills jag inte längre kan fly
nu ser jag henne lika mycket framför mig som du

jag har blivit blind för det vi en gång såg
eller var det bara jag som trodde på en vacker epilog
du fortsätter leva och vara som du är
hur kan du vara så blind för vår skapade affär

snälla kan du inte bara vara hel med mig
förtjänar inte jag mer än en del av dig
men allt eller inget känns alldeles för svårt
om du är hennes vad är då vårt

jag vågar inte ställa några krav
jag vågar inte ställa frågor och få svar
jag tror kanske ändå att du innerst inne förstår
hur du tar sönder mig inifrån men ändå inte låter mig gå

jag vågar inte höja blicken för att se
låter mig ledas in krocken trots jag vet var den är på väg
ser mig själv stupa och ångra allt
men du tar min hand och jag vet att
ser mig själv stupa och ångra allt
men jag låter det hända gång på gång tusenfalt