Ett glittrade kalejdoskop

är mitt Hjärtas sprängda mosaik

full av målande bilder

och av sorgset klingande musik ....

Minns DU Kronhjorten som brölade

nedanför Smärtans väldiga Torn

när han fått vittring på sin skygga Hind

och riste med sitt grenlika horn ....?

Hon satt bakom rädslans galler

så liten så skör så blind

när Bocken satte hennes hjärta i daller

genom rymdens trådlösa vind ....

Men när han dansade fram i terrängen

med glada bröl och språng

rakt genom Hindens galler  

DÅ upphörde hennes Hjärtas sång ....!

Förskräckt såg hon Hjorten den långa

som travade i Hägnets trygga hamn

och såg ut som om han ville henne fånga

och lägga i sin heta famn ....

Då tog hon den stoppröda vimpeln

och hötte mot Bocken : " Pardon ...! "

HÄR finns varken åtrå eller längtan

eller någon som helst attraktion ....!

Bocken han fastnade i språnget

så kuvad så stukad så flat

sedan dunsade han rätt ned i golvet

med benen rätt ut i spagat ...!

Kronan den hängde och slängde

som en trasig punkterad ballong

tillintetgjord mot Hinden han blängde

och kom av sig i sin jublande sång ....

Han  släpade sig sakta mot grinden

förkrossad förintad förtärd

och tårar droppade på kinden

han kände sig ej ens Vatten värd .... 

När han lunkade hemåt i Natten

han grunnade på  smått och på stort

han trängtade till Livets Vatten

och önskar att detta han ej  hade Hjort ...!