När jag går bygatan ner
flickorna ler
vart jag än ser.
Där finns ju Rut och Kristin
Ingrid så fin
och Evelin,
Britta med barmen så rund
Annie så sund
med rosenmund.
De bort mot dansbanan går,
där jag med dem skall dansa hambo.

Hör på musiken i kväll
dragspelets gnäll
gör en så säll.
med violin,klarinett,
komp allt komplett
i vår kvintett
och fina låtar som gör
var flicka mör.
Inget som stör
när vi på dansbanan trår
min egen gamla glada hambo.

Grabbar med avund i blick
ger mig ett stick
kanske en kick,
när jag med söta Anette
dansar så lätt
och lite tätt.
Och sen när dansen är slut
vem ser jag ut?
Skall det bli Rut?
Hon verkar lycklig som får
en alla glada flickors sambo.

Hem genom skogen det bär,
jag är så kär
vem det än är.
Såväl med Rut som Kristin
Ingrid så fin och Evelin
går jag i kärlekens rus
helt utan krus
till deras hus.
Där som en prins jag ju mår
och inte dansar vi nå´n hambo.

Man kan väl ana att jag
med mina tag
straffas en dag,
för att min Britta så rund
Annie så sund
med rosenmund
alla bedragits så lätt
och titt och tätt
-ett ofint sätt-
Därför nu jämt de försmår
en alla glada flickors sambo.

(Till texten finnes en hambomelodi)