..min man vet att jag inte älskar honom..inte så som han vill..eller så som han säger sig älska mig..vi har talat om det där..många gånger..det känns bättre att vara ärlig tänker jag..fast kanske det är fel?..trotts det så fortsätter vi leva tillsammans..för våra barn älskar vi ju..lika mycket..vårat liv är bra..och vårat hem älskar vi ju..kanske jag älskar allt det där lite mer än han..så på det stora hela så jämnar det ju kanske ut sig ändå..och jag vet inte..men ärlig ska man väll vara ändå..inte leva falska liv i hopp om att det ska ändra sig på något magiskt vis..hur det än är så vet man nog någonstans därinne i..när något dör..eller föds..eller..är jag dum nu då?...