Det finns så många ord
jag skulle kunna använda
för att beskriva detta
Så många ord samlade
genom åren

Men varje cell i min kropp skriker
Tvingar fingrarna att skriva annorlunda
som för att säga

Det är nog nu

Jag vet det
Jag vet det

Och jag håller fast i det nya
trots att ångesten
med sitt klara sylvassa
konstanta fanskap
får mig att vrida mig förtvivlat runt

Skulden alltid mycket lättare att bära

Du vet?

Den inre rösten som viskar
Det är ju alltid ditt fel lilla du
Du finns ju till
och dina ögon är öppna