har inte så mycket

förtroende på mig själv

har alltid den falska fasta handslagen

i nästan alla sociala sammanhang

levererar alltid ett klingande skratt

döljer alltid sorgen,

rädslan

bortom mig själv

täcker mitt verkliga sanna jag med mantel

frivilligt betalar jag ett orimligt högt pris

för traditioner

generationer

tvångströja eller vad det skulle kalla sig för

när det kommer till kritan

när ett ärligt svar måste befinna sig på rätt skala

hur gör jag?

det finns ingen lathund

där jag kan bläddra emellan

i en värld av två helt olika kulturer

lägger jag min hand på mitt hjärta

det enda du kan få från mig

är sanningen och åter sanningen

som vi inte kan leva utan!