Ett år av snö, en dag av skratt och sol. Vila med mig i det eviga mörkret. Vila med mig tills vi omsluts av det mjuka, det silkeslena och flytande.

Jag ryser och sluter ögonen. Det skapas små kullar och berg över kroppen. Luften skälver av dina andetag, vibrerar med en sötma och pulsen som strålas ur din hy, mot mig, genom utrymmet mellan oss.

Allting är förlåtet nu. Du somnar intill mig och en hunger stillas inuti. Natten speglar allt som jag låtit vara, och prickarna som lyser upp himlen tycks skratta i harmoni. Allting är överdrivet, förlåtet och undanstoppat nu.

Oskrivna människa, du gömmer dig alltid från mig. Du leker och retas när jag behöver dig. Du står stilla som ett iskallt, naket träd när jag saknar dig. Du lovar evigheten och snöfall, jag svarar bara med längre steg.