Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oktoberlöven i mitt ansikte

På nordvästra Skånes kallaste gata
ligger en utslagen tandlös skata
Jag drar i hennes jävla hår
river upp ett nytt fett sår

Sen tar jag och halsar lite Absolut
och önskar livet snart vore slut

Jag skulle tycka jag var fin
och jag skulle bara vara din
om jag inte hade dig, Heroin.

Sen går hon och jag hand i hand
ensamma till en tom ensam strand
och tänker att, vilket jävla land
på andra sidan sundet, där vi är ibland

Det var där jag först såg dig,
det var där vi först sade hej,
det var där du var en ny cool grej,
det var där du var min enda tjej,
det var där jag inte kunde säga nej.

Nu är vi två en.
Du är MIG sen.
Känn, känn, känn.

Du flödar i mina vener,
du är alla mina seder,
du är som en fin cider,
knullar gommen, rider.

Sen går jag tillbaka,
nu när jag fått smaka,
bort till Gustav Adolfs torg,
min egen lilla knarkarborg,
och sover i min lilla hundkorg.

Lägger mig att sova i mitt eget kräk,
frågar om nån jävel kan ge mig käk,
sen får jag slicka din fitta,
nån ung jävel ska tvunget titta,
sen går jag för att sitta,
och dör sen lite grann,
det är allt jag kan.

Jag är lycklig,
du är saklig,
du är allt,
det är kallt.

I Helsingborg
finns ingen sorg.









Fri vers (Fri form) av Ord-förande
Läst 162 gånger
Publicerad 2012-10-17 01:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ord-förande