Har styrt vägarna norrut.
Tittade till de äldre.
Sitter nu i staden där
den "magre" sitter på
parkbänken.
Regn, hela tiden, detta regn.
Dottern väntar hemma.
Ringde. Hon var trött efter sprutan.

Det har ringt en del...
Periodeisk övervakning? Nej inte på öppna anläggningar.
Ja, i den omfattning det krävs.
För att inte riskera anläggningens säkerhet...ja jsut det.

Det står still allting..och väntar.

Ja, fick 23 av 25 på senaste provet. Bra jobbat!.. mig själv..

Du skulle kunna bli författare sa hon. Innan jag åkte. Det säger alla, innan jag åker. Kanske en dag tänker jag.

Ja,författare, det kanske jag redan är, tänkte jag.

Tänk, här var man för 18 sedan. Jobbade på cafét här invid med Kim hette hon. Ja precis som hunden jag växte upp med. Och träffade jag den tredje kärleken, Ewa N. Vi kysstes första gången i trädet nere vid ån där jag tältade. Jag var här en två veckor. Sedan for jag vidare. Hörde inte av henne på ett år. Sen var vi tillsammans igen. Jag smugglade in henne på Regementet i Falun där jag gjorde min militärtjänst. Men minnena ligger klarast fån denna plats.Hon kom ner till mig vid tältet vid ån på eftermiddagarna. Vi läste dikter och kysstes i det höga gräset. Det var enkelt då. Solen sken. Sverige var kungar i fotboll och det föll knappt något regn den sommaren. Mitten på nittiotalet. Jag hade precis lämnat allt och var ute på min första flygtur. Jag skulle aldrig komma tillbaka...
"När flyttar du hem igen" hade ekat några gånger in huvudet under åren...Och visst längtade jag hem, som jag alltid gjort...

Det var skönt. Ingen press. Inte alls som nu.

Nu väntar tunga kontroller och inpektioner. Granskning av svets och scheman. Det var enklare förr. Inte lika mycket ansvar.
Nu ska jag tacka för kaffet och fara vidare.
Som vanligt.