Sörjde dig redan för länge sen


när barndomens väggar föll
och golven rasade

men sorgen är en annan nu
när ditt hjärta har stannat
och jag har en vuxens ögon

jag skulle be dig nu
eller skulle jag aldrig
be dig om något

vad skulle få mig att be dig
när hjärtat har stannat

ändå skulle jag ha bett dig

att släppa all din rädsla

det skulle jag ha bett dig om trots att
jag vet att du inte skulle kunnat

nu är det överståndet
och min vädjan behövs inte mer

för jag tänker att du visslar nu

som alltid när lättheten lyfte
med sina fåglavingar

som när du gick och visslade
glad och obekymrad

du kanske till och med sjunger

i döden finns inga skygglappar
döden är större än livet

ty livet är bara en ränsel du ställer
ifrån dig på den sista stenen
innan du går in i den upplysta gläntan

din ränsel var inte lätt att bära

jag önskar du till sist förmådde
ställa den ifrån dig utan rädsla
och äntligen se allt förklarat


Jag vet att dina ögon är öppna nu

och att du äntligen kan se

Det stora havet