allt finns här
som jag någonsin kunnat önska
när jag satte ner mina fötter här
första gången
fyllde marken mig med lycka
hela platsen är fylld med vänlighet
kärlek och ärlighet
jag älskar verkligen att vara här

fast tiden har satt sina spår
sättet att inte uppskatta det som är
begäret som hela tiden ekat mellan väggar
inte nöjd
ska ha mer
tomheten som blir när man inte kan se
vad som finns
blindhet som styr
förstör
förpestar och dödar

att sitta under en fläkt och kedjeröka
deppa över att kärleken är för jävla dålig
närheten är för kass
manran över hur olycklig du är
och hur dålig jag är

har gjort att paradiset på jorden
blivit något annat

så ska vi låta det bli ett helvete
istället
ska vi lämna det till
någon som kan uppskatta det
eller ska vi
göra om
på ett annat sätt
paradis?