Emely kan inte bestämma sig för vad hon tycker, men hon har en känsla som biter sig fast
Emely har sträckt ut sina ben i soffan, Strindberg får en andra chans i kväll för hon ska ha rast
Hon pluggar för att överbevisa honom, kanske läser hon Strindberg för hans skull
Hon frågar sig vad det spelar för roll för hon är hans nästa gång månen är full

Emely upprepar det som ett mantra, hon säger det gång på gång
Dom två är varken buskar, träd eller trädgård dom är bara rosor i ett fång
Och dom kan leva i en vas och bara så länge det nu går
Han ser henne i ögonen när han pratar om hennes kropp och trasslar in sig i hennes hår

Små klämmor strategiskt, estetiskt utplacerade över hennes svallande hår
Deras möten har alltid handlat om vad någon eller båda vill, det handlar inte om vad man får
Hon kryper upp i soffan ser på honom och hennes ben faller isär då han kryper nära
Han kysser henne med längtan och lusta så som hon vill, ändå har han en del kvar att lära

Emely upprepar det som ett mantra, hon påminner sig själv och honom när han hör
Hon förklarar det uppenbara att dom är inget alls, men hon älskar det han gör
Det är fördärv i det underbara, i sättet som han rör vid henne, sättet dom älskar på
Och vid varje kyss försöker hon övertyga honom om att det inte kommer att gå

Emely försöker sysselsätta sig så hon tänker på något annat än det som hon jämt tänker på
Emely vet att det inte finns en morgondag i hennes hjärta, men i dag är det bara dom två
Och hon är naken, varm och obefintligt lite av det som hon är annars men ändå allt
Vad skulle dom annars ägna sig åt? Svensk höst, svensk vad är det? mörkt och kallt

Emely upprepar det som ett mantra, som en besvärjelse för skydd mot allt som inte får vara
Hans kropp kommer närmare just då, och hon vet, precis som hon vet att han inte tänker svara
Tydligen behöver dom inte prata mer om det, det har han sagt med sin lystnad
Och hon sjunker ner under honom i soffan och alla rädslor, allt motstånd får vila i tystnad

Emely tänker på honom, han är konstig, han har konstiga ord, konstiga lekar och blickar
Det finns något magiskt i känslan som svämmar över i de textmeddelanden som han skickar
Han är skuggan som faller över hennes säng, hon är fönsterlampans sken
Hennes vänner vet ytterst lite om honom, men hon älskar att känna honom mellan sina ben