Mitt Liv är skärvor av en spegel

som krossats för länge sen

i tillvarons hårda degel

de visas nu en och en

Aha ropar någon

han är sådan

när jag visar en svärtad bit

men nästa kan glittra som guld

som ler när någon tittar dit

Igår var jag en clown

med konster

med en näsa flammande röd

Idag är jag ett sårat monster

med en blick som är nästan död

Vem är då JAG

i detta glittrande

kalejdoskop

är jag ett fång av doftande

blomster

eller mörk som ett panterdråp

Är jag en Ljusets glittrande Ängel

med skimmrande vingars glans

eller en mörkrets törstiga vampyr

bortom all vett och sans

Jo allt detta är jag

men inget av detta är JAG

för Ljuset ligger vid Mörkret

och bildar ett rutigt drag

På denna rutiga bräda

vi spelar ett parti

Du och Jag

Du strävar efter att

Ljuset ska vinna

och göra Natt till Dag

Du är Ljusets Drottning

och jag är Kung över Natt

Vi flyttar våra rutiga Själar

mot en fond som är mörk

och svart

Om Ljuset eller Mörkret

ska vinna

vet väl ingen så riktigt väl

men en liten strimma av Ljus

kan lysa en ensam Själ

Så jag lägger ned mina tunga

vapen

och lyss till Hanen som gol

ett löfte om en Gyllene morgon

om en kvinna i klockformad kjol

Hon sänder sina Ljusa pilar

mot en gryning som glöder besatt

där jag står på knä i gruset

förlorad så schack så matt