Jag går där i den inre Staden

med coltarna hängande löst

Månen flämtar matt

Jag går där med armarna rivna

som puman klöst

Jag i min Stetson hatt

Jag går där vaksam spänd

denna mörka ensliga kväll

Spanar efter livets skatt

Beredd på ännu en duell

i min mörka Stetson hatt

Jag går in i egen Mörka Stad

där skuggorna lurar grå

Jag har bestämt en duell

med mig själv

i natt där klockan två

Jag anar i Gränden

en suddig figur

Mitt eget mörka Jag

Jag fingrar på vapnen

och hoppas på tur

ett snabbt

ett skickligt drag

Vem blir kvar där

vid morgonens flammande glöd

När stjärnorna blekna matt

Vem har funnit sin överman

och givit sig själv sin död

denna mörka och kusliga natt

Det blixtrar i mörkret

Jag hör fyra skott

Jag vacklar och faller platt

men reser mig strax

och begrundar min lott

ännnu två hål

i min hatt

Figuren i Gränden

ligger stel som en kniv

Han reser sig ej mer

denna kväll

men jag vet att han har

minst nio liv

och väntar på nästa duell

Jag blåser ur piporna

konstaterar torrt

Inatt var jag snabbast och bäst

Jag äntrar min trogna svarta häst

och skrittar mot gryningen bort

De syns ej säger någon

dina hål i din hatt

Du döljer dem väldigt väl

Jo men de finns där ändå

i djupet av min Själ

säger jag

och svänger min hatt

till farväl