Intill ett gammalt hus

det står en rönn och blommar

Den har vågat sej så nära

närmare för varje sommar

En gardin den fladdrar lätt

utanför ett trasigt fönster

Blekt utav åren

så borta är dess mönster

Vid brunnen kan man se

en hink som lämnats kvar

Den har stått så länge

så den ingen botten har

Om man lyssnar till

så kan man höra vindens sus

Lite längre bort

den lilla bäckens brus

Sätter mej på trappan

blundar och förstår

Att här har ingen varit

på många många år

Så ser jag rönnen buga

så vackert intill mej

Det är som den vill säja

Jag ger en kvist till dej

Reser mej så sakta

och går därifrån

Det kan inte hjälpas

att jag får en tår i ögonvrån

M-L