Orden om de falska vännerna
vandrar in och ut i tankarna
under dagen och under natten
in i drömmens värld

och formulerar en kommentar
” och försåtligt bedrägliga är de
när de bjuder upp till drömdans”

aldrig att de berättar
om priset som ska betalas
när den dimrosa dansen är slut

försåtligt, bedrägligt, lockande
att få slippa sig själv en stund

undkomma det svarta hålet
som hotar och drar
låtsas
att det inte finns

november är värst

            *

Minns farmors benhårda attityd
att i den dansen
kunde man förlora både vett och sans
och få gå från hus och grund

Minns den lilla flickan
sittandes på trappsteget
lyssnandes till mormors gråt
över elakheten
som drabbade henne

Minns alla källarbesök
och förvandlingen
och vägran att se

Minns all planering
för festen varje fredag

Minns föraktet
för den som inte
höll takten

”kom igen nu, en till”

Minns alla morgnar
med dunkande huvud
och illamående på lur

Minns alla förlorade dagar

             *

I en hiss
gömde jag mig för mig själv
för längesen
en novembersöndag
med ett litet barn vilande på armen

förbannande drogen
och alkoholen
som drev ut både vett och sans
mina barn skulle inte få se

skapade ett eget drömliv

utan flaskan
utan drogen

byggde en illusion
av liv
minst lika försåtligt dimrosa ljuv
med hjälp av min egen fantasi

där mörkret inte fanns
och kärleken
kunde förlåta allt

gömde undan mig själv
för mig själv
för en lång, lång tid

            *

Minnet av smärtan
när ljuset träffade mörkret
blixtrar förbi

en liten ljusstråle
i taget
dag efter dag
natt efter natt

jag klamrade mig fast
vid en enda fras

för den som tror på dig
skall allt samverka till det bästa

ett andetag och ett till
envist rabblande

ett andetag och ett till

ljus i små portioner
inte mer än jag mäktar
sammanfogas till ett jag

litar på att du bär

Gud ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och vishet att inse skillnaden

tar små, små steg

i andetaget bor du
närvarande
intill
utan dimrosa töcken

i mina öppna händer
kärleken till livet

tar små, små steg
dag efter dag
november har bara 30

kära, vill du hålla min hand
kom låt oss ta små, små
snubblande steg
denna november

© Eva Langrath november 2012