slagen av nakna tankar

av en framtid som inte allt är säker

av ensamheten som möts så fort ögonen öppnar

fångad av egna tunga grindar

stångad tills det blöder

ändå finns det inte någon utgång

ingången är redan stängd

inget mer trassel

låt sinnen sätta sig sakta ner

samla sina krafter

omfamna dem som en gång varit njutbara

placera dem i minneslåda

i det lilla dockhuset som alla barn gillar

låt andetagen flyta fritt

låt känslorna styra

låt tankarna existera

men inte bemästra