Ljudet utav ett pojkskratt numer dött, ekar kvar.
Ett sådant där lyckligt skratt bara ett barn har.
Och man ligger där och väntar,
på att det sista ekot av sitt barnaskratt ska dö ut.
Som ringarna på vattnet,
och man vet att sin värld sett ur barnasinne tagit slut.

Hoppas att vi alla har vårt barn vår sten inom oss.
Som kan få vattnet att aldrig tappa sina ringar.
Ringar som förblir runda och hela som aldrig sliter sig loss.
I ett vatten som aldrig mörknar, aldrig skingrar.