Talade en ren vårmorgon
skriken,

de belevade
vi ser allt glimma,

förtappad vandring
stannar ej,

ler ej
vet djupet,

slutar dödens fält
förgången tid samt andra dumheter ni hittar på av glädjen i en stulen ros,

de glömda barnens själar brinner djupt i vindens bistra sken
hånle nu och känn på smasint sanning gömd i molnens land,

som att evigheten finner själar svarta eller medicin mot brukandet av drogerna vi injecerar i en drömnatt utan tvivel någon form av inavel som kostar ditt förstånd,

som natt då ljuset lever litet längre bort
menar nära sanningen,

dår ni aldrig varit samt ej är i stånd att se
vi är galna,

detta är ett faktum
det vet du,

vet vi mer
kan vi leva alls förtryckta av en livslång dröm,

berusad poesi förblindar sinnesfrid dalande
jag log ju nu,

du såg själv
en lögn,

vet
dags att sova,

äta
de fragila lever blott inatt, i mitt hjärta,
jävligt döda baby,

döda själar sjunger eldhav nu,

jag vet natten då vi älskade förgäves