en del skulle kalla det: gräva ner sig
i själva verket är jag nergrävd

inte för att jag vill, för att hjärna slutat fungera som förr

goda stunder kan jag praktisera minnet från den tiden då jag inte visste

inte hade fått reda på saker jag vet nu

obehagligheter som förändrat min person

jag är mycket rädd nuförtiden




då,

tog jag varje motstånd som en morot, inget kunde direkt nedslå mitt mod

det var länge sedan

jag förstår nu, att utmaningarna blev väl stora så stora att jag blev rädd

jag är rädd för att denna person ska tvinga mig vidare igen

mot saker jag verkligen inte vill eller önskar



en del behandlar mig som att jag vore gnällig, till dem säger jag: en tid för många år sedan, var jag gnällig, sökte tröst
å andra sidan förvånade jag dem med min snabba återhämtning, jag reste mig igen
snabbt
vissa vet ju inte vad jag redan gått igenom och hur det är nu, de kan inte veta, men de tror ändå att de gör det
då blir jag förvirrad


jag kan inte mota ångest och depression
på denna nivå är de för starka och övermannar mig
jag skulle behöva hjälp utifrån
men jag mår för dåligt för att be om hjälp (när jag mår som sämst orkar jag inte ringa eller åka till akuten)

jag har bett om hjälp några gånger, detta är registrerat i min hjärnas minnescentrum
men då fick jag ingen hjälp, som att; jag är frisk nog att be om hjälp, då är det nog ingen större fara
ja, så är det faktiskt, för mig är det så, varför vet jag inte

när jag hade bett om hjälp (terapi typ) i två år, ett flertal gånger inför samma psykläkare, så var det som att jag blev stum och inte orkade mer
jag märkte ju att inget hände

förstod att jag inte nådde fram
det var något jag gjorde eller sade, som tolkades på ett sätt som att jag inte behövde hjälp



jag tror inte folk förstår att det tar tid för mig att komma till den punkten att jag ber om hjälp (alltså då har jag försökt fixa allt själv med olika metoder=jag är jävligt dålig)

det vore också skillnad om någon såg mig varje dag, eller regelbundet
jag träffar ju inte någon alls dagligen, det är långt mellan möten med andra, typ vänner eller familj
oftare träffar jag en (ofta ny) professionell person
för att be om hjälp

alla gånger jag träffat någon (ny) har gjort mig förvirrad
jag glömmer saker
glömmer berätta hur det är
min hjärna sållar gärna bort saker jag redan sagt tio-tjugo gånger (till någon annan)


ja, jag vet inte hur jag ska vända och vrida på mig för att få vård

något jag gör blir fel
därför är jag rädd