Precis som löven om hösten tappar vi fästet
När kyla och mörker tar över och ljuset slocknar.
Utan kärlek och en varm hand så faller vi
Hjälplös inför tiden som snart ska ta slut.
Förvittrar, flagnar och förgörs.
Precis som allting annat, dör vi och vår jord
Utan kärlek.

Utan kärlek
Låter livet döda så att döden kan låta leva.
På en plats där tiden börjat på nytt.
Där kärlek till naturen får den att leva igen
och där löven är färgade av nya nyanser.
Där dansar naturen åter i någons ögon.