Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den sjunkande sjöjungfrun

Är sjöjungfrur läskiga menar du?
Ja, de dränker ju, om du lockas av en sjöjungfru kommer du att drunkna.
Jaså, det visste jag inte. Då kanske jag ska akta mig för dig då?

Jag gav dig inget svar den kvällen. Jag visste inte svaret.

Är du rädd att drunkna i mitt mörka hav?
Aktar du dig nu?

Varför aktade du dig inte tidigare?
Du visste redan från början vad du gav dig in på.
Trodde du att du trots allt kunde andas under ytan?
Tog du med dig syrgastuber ner?
Är du uppe vid ytan och andas nu?
Återhämtar dig.
Fyller lungorna med syre och ögonen med ljus.
När kommer du tillbaka?
Kommer du tillbaka?

Jag saknar dig.

Jag är så ensam här, i djupet.
Jag har ändå försökt hålla mig nära ytan, för din skull.
Även om jag glömt bort det ibland.

Nu är jag djupt nere.
Långt nere i de dunkla vattenmassorna simmar jag.
Ensam.
Inget tröstande ljus från världen ovanför.
Nedanför: den djupaste avgrund.

Jag sjunker sakta.
Sakta och stilla medan tiden tickar.
Snart kan du inte nå mig.

Snart är det för sent.




Fri vers av Irkali
Läst 181 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-12-29 16:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Irkali
Irkali