Jag hittade ditt armband igår.
Jag skulle städa för det
säger dom att man ska.
Det låg under min säng.
Dammigt
ensamt.
Så som
jag
Försökt känna lukten av dig
Hela kvällen. Hel natten.
Febrilt andats genom det,
hysteriskt .
Men bara om jag trycker näsan mot
det så hår jag kan och tänker på dig
så hårt jag kan då känner jag dig.
Möjligheten att få dig var obefintlig.
Det visste jag och ändå försöket jag.
Senare när jag skulle ångra allt
hade jag släppt det vid sängens kant och
glömt bort dig och allt i vår värld.
Tills igår för då slog det mig på käften igen.