jag får dina ord av hela ditt hjärta

i form av en svårkodad gåva

det regnar kärleken mitt i en sorglig sommar

rosorna utanpå grinden är avundsjuka

för deras kronblad är blekare än mina lyckliga kinder

du omfamnar min trötta själ

sveper om mig med den vackra ömsinta sjalen

vävt av dina förtrollade alster

så  jag ser horisonten alldeles utanför mitt fönster

vissa mörka nätter

smeker du mig ömt med ditt unika väsen

du lär mig måla med tanken

låta mig smaka livet

i sin bästa existens.