Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag känner ibland att jag är en subpoet, att jag inte vågar stå för att jag är empatisk eller att jag behöver veta allt om varför och hur. Att humanister inte är nödvändiga fastän jag vet att vi är det


Andefattigt leverne

Ständigt sökande frändskap
verklighetsnära och världsfrämmande på samma gång,

-önskar få de
överempatiska människornas närvaro i
blickfältet
men de är dolda

för de lär sig alla att överleva på nåt sätt som
inte ska skrämma de Andra
- det är inte säkert vi orkar visa vår sårbarhet till vardags
men jag beundrar de som lyckas behålla sin empati och närvaro
istället för den kärlekshungrande anpassningen

kastar bort gåvan att se andra
för att få sitta med vid allmänhetens bord.
Men




Fri vers av cimbe
Läst 179 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-01-06 18:04



Bookmark and Share


  Ulf D VIP
Bra slut, som upptakten till en ny text.
2013-01-06
  > Nästa text
< Föregående

cimbe
cimbe