Ohh att få stilla vila

i värmen av ett brinnande ljus

att få slutas av det skyddande

mörker

där Gud har byggt sitt hus

                       *

Jag ror så tyst så varligt

på livets mörka flod

bort från allt som är farligt

på denna stridande jord

                        *

Hon troget finns vid min sida

madonnan i sin blåa dräkt

hon som ej kan se någon lida

som mörkret i själen har släkt

                         *

Hon har tänt detta ljus i mitt

hjärta

där kamrarna eldröda står

hon har kysst bort all tårfylld

smärta

hon har helande smekt

smekt mina sår

                         *

Så glider vi långsamt mot Zero

en nollpukt där tiden är all

mot Universums eviga länder

med kraft från strändernas svall

                           *

Vi färdas i en månaura av silver

av solglödgat stjärnblått glas

strålar bortom tid bortom mening

innan hettan  blåser bubblan till gas

                             *

Vi svävar ut i evigheten

med glädje i ande o lem

vi landar hos Gud

vår Fader

vi har äntligen

hittat hem

                                *

Vi har fått våra vita vingar

vi landat i Guds kraftfulla hand

där somnar vi tryggt o nära

i Universums yttersta band