lite bedövande för stunden i sin rikedom
är regnen mot glasets trumhinnor
tankeregnet, ordregnet och alltingregnet
försiktigt lägger jag mig till rätta
i ostklockans inre tystnad
låter mig täckas av tunna lager av hållmjukt
fingrarna räknar varje ben
och varje oförstånd

jag vet ju vad jag borde