Kampanjen Black har blivit en black om
foten för Rädda Barnen. Ty istället för att
inrikta sig på att rädda, de rädda barnen
har man via sin kampanj skrämt upp
samhället, så till den milda grad att ingen
varken vågat eller velat granska uppgifterna
som de basunerat ut i all sköns media,
något som dock sätter fingret på en viktig
om än öm punkt:

Att inte blint lita på varje strömning som
läcker ut i mediavågorna utan istället
nyktert granska för att bäst kunna hjälpa.

Fattigdom existerar inte i vårt avlånga land.
I alla fall inte vad ekonomiska resurser beträffar.

Däremot råder en fattigdom i högsta grad i Sverige.

Den psykosociala situationen för många barn
idag är i sig själv en fråga som alarmerar.

Barn skall tillåtas vara barn.
Inte tvingas oroa sig för varken familjens
ekonomi eller jordens framtid.
I dessa fall bidrar Rädda barnen i sin kampanj
med att förstärka oro och psykisk ohälsa.

Man vänder sig också till barn i sin kampanj.

Pengarna för kampanjen skulle kunnat göra
betydligt mer nytta om ansvarsfullhet inom
organisationen fått vara ledstjärna,
istället för kampanjers genomslagskraft.

Syftet med satsningen grumlas av funderingen
kring just vad som är syftet.

Vill man genom mediebruset nå fram
med ett syfte och ett budskap,
får man se upp så att inte
det blir ett syfte i sig att nå fram med budskapet.

Något som Rädda Barnens ledare har ett ansvar
för.

För nu 'nådde man ut' men med ett budskap
som redan vid första anblicken föll på sin egen
orimlighet.

Att sedan omgivningen inte reagerade snabbare
på det otroliga påståendet att en kvarts miljon
barn inte skulle ha tillgång till mat och varma
kläder är också i sig ett symptom på ett
intressant fenomen.

Ett fenomen som bäst gestaltas i sagan om
Kejsarens nya kläder.

För inte är den varken dum, korkad eller ond
som vågar ifrågasätta påståenden ,
hur behjärtansvärda de än må tänkas vara.

Dum är den som aldrig våga ifrågasätta
Ond måhända den som medvetet för andra bakom ljuset för egna syften

Åter igen föll budskapet på sin egen orimlighet.

Att barn dock far illa i Sverige, är en annan
sak. Minst lika viktig.
Och en kampanj om denna situation välkomnar
jag med öppna armar.

Detta i ett Sverige som lider av fattigdom vad
andliga värden beträffar.

Ett Sverige som blivit alltmer materialistiskt i
sitt synsätt.

Där kristna värderingar ersätts av mekaniska
ideologier där människan blir att liknas vid en
biologisk robot. Skapad endast för att producera,
samla in och dö ut.

Ett sekulariserat Sverige där barnen inte ens
tillåts att fira sina julavslutningar i kyrkans regi.

Ett Sverige där hoppet slås ner då talet om en
himmel förbjuds och framtidens mål stannar vid
ett stängt kistlock.

I ett sådant samhälle far människor illa,
inte konstigt att också barnen lider.

Men detta avhjälps inte av lögnaktiga kampanjer
av medialystra producenter skapade med syftet
att dra in pengar till den egna organisationen

Här krävs uppmärksamhet och lyhördhet
inför problemets kärna
med en annan ledstjärna

om
Sanningen
om
vägen
om
livet