Det är inte dumt med fantasier, de har sina funktioner.

Fantasin låter oss utforska perspektiv och möjligheter
som inte alltid av praktiska eller ekonomiska skäl
går att genomföra.

Den tillåter oss forma hypoteser om vår omvärld
som sedan logiken får pröva och verkligheten utvisa.

Fantasin tillåter oss också att resa dit det inte alltid är möjligt att komma.
Den förbättrar också våra minnen och bygger vidare på dessa.

Men fantasin bör också användas i just sådana situationer och sparas till tider då vi kan behöva avbrott i vardagen och från verkligheten.

Speciellt i stunder då verkligheten ter sig karg och/eller smärtsam.
I stunder där vi ej kan påverka händelsernas utveckling.
Där kan fantasin vara oumbärlig.
En själens kreativa självbevarelsedrift.

Men den kan också missbrukas.

Verklighetsflykt som får oss passiva då vi behöver agera.
Få oss apatiska i situationer där vi behöver förflytta oss, ändra på omständigheterna och förbättra våra levnadsvillkor.

Och i sämsta fall konsumerar vi andras fantasier
när vi istället borde producera resultat av
våra egna drömmar, planer och visioner.