Många ord, många,
flyger över tankens manege,
nykrattad och fin
genom goda avsikter.

Det sitter en fågel där,
på en stolpe i regnet
eller står den där bara
med ett snett leende,
på något sätt med på noterna
och självförsjunket sjungande...

Men det regnar inte:
det är torrt och varmt,
så kvavt i tankens manege.
Svettiga isbjörnar trängs
under stjärnbaneret.

Clownerna vill vi inte veta av.
Vi har bara ställt ett enda krav:
inga clowner, bara fabeldjur
och dinosaurier,
en och annan alv och älva.
För dressyrnumren står tankarna själva.

En katt väste och skrek,
kanske inte på lek.
Stor katt, liten katt…
Clownen skänker inga skratt.

En fanfar far över fanan,
stjärnbanerets bluffstopp,
som vibrerar av återhållen åtrå.
Tankarna är så rena
i kvällen den sena,
och jag slåss med en fläktande vind
som aldrig vill blåsa
nära och kyssa min kind.
Kvällen är bara het och kvav.
Tankens cirkus blir sällan av.

På glänt står ett fönster
mot sommarkvällen.
Stjärnornas många mönster
syns på himlapällen.

Tankens cirkustält
har plötsligt svällt
till en luftballong,
stiger mot kvällshimlen.
En fjärran sång
klingar
när den svingar
sig upp i rymden
utan att känna tyngden
av alla otänkta tankar
och fabeldjurens dunster.

Polstjärnan ler milt
och överseende
över människor som vilt
överdriver sitt beteende.
Karlavagnen gnisslar
betänkligt.
En nattfågel visslar
väsentligt.

De otämjda tankarna har rymt från sina burar…