häng mig fritt

svävande och tyngdlöst

Det är i evigheten

tanken når botten


tomhetens akrobati

ser ordens sköra lianer

drunkna i reflektioner

från havets svarta klor


trevande vända småsten

i glaciärens kalla gömmor

polerande skatter bländar

ur hjärtats istid


bränd av vulkanens blod

är inte lika vacker

sänkt av stålets skönhet

gav piskad rygg


trossens tomma öga ser

smekande galgens lena yta

avgrundens demoniska hämnd

manar den vita dimmans slöja


berörd av vinets läckra droppar

pärlstänk på min böjda rygg

svidande i närvarande voltige

tänds ljuset för i morgon


Så Släpp Mig Inte