människors rop över-röstar
varandra, hör jag klapprande
steg ner för gränder
tunna ljud av fötter
tvekande mot stenläggning
letandes efter en mening

det är jag

ensammhetens sovande ängel
vindlingarnas kudde
jag längtar åt dem som inte
törs känna sina egna känslor
när längtan blir alltför stark

att ensam bära