Ibland rusar döden om livet.
En liten, kanske(?) obetydlig krämpa
kan bli till något stort
ohanterligt och farligt.

Man är ensam med tankarna
vågar inte forma till ord.

Tänk om!?

Känner att gråten ligger och skvalpar.

Rycka opp sig

Banala uttryck!

Släpper fram dem...tårarna.

Lättar lite på trycket.

Känns nog bättre efter lite sömn.





Men: Tänk om!?