Det är lätt att vakna. Tusen dagar i panik har kommit till sitt slut. Gardinens mönster är plötsligt synligt, virkad vit blomma. Skeden som vilat i kökslådan har en form, avlång och böjd, en vacker rundning. I änden finns ett vackert mönster, snirkligt. I fårorna har metallen mörknat. Plötsligt har frukosten smak, och jag kan känna min kropp. Jag känner att jag är hungrig, och jag känner när jag är mätt. Jag vet när jag ska börja, och när jag ska sluta, och samtidigt fyller den stigande solen rummet i ljus. Bygger skuggor, ger tingen konturer, och ger min hy ny lyster. När jag ser mig själv i badrumsspegeln behöver jag inte längre täcka, måla, rätta till. Det mörka under mina ögon är borta.
Och tiden står nästan stilla när jag åter kan känna lugnet i tystnaden.