Jag satt på sängen i det lilla rummet,
det lilla fönstret mot innergården öppet,
cigarettrök som letade sig upp mot taket,
blodfläckar på det nersmutsade golvet.

Där satt jag ihopkrupen i den våta pläden,
jag var ensam mot alla i hela världen,
allt jag hade var bara den vackra tanken,
tanken om att någon gång hitta hem igen.

I ett kyligt rum på fyra kvadrat i Málaga,
med utsikt på en zigenare som spelar gitarr,
tidig förmiddag och alla andra är på gång
men jag har ingenting att längta efter

Men genom mitt fönster ser jag allt det roliga,
en zigenare, hans hund och en ensam narr,
en säng i ett rum och en ensam sång,
det har inte alla, men det har jag.