Sorgearbete
heter det ju,
men var på den arbetsplatsen
finns fackföreningsavtal,
arbetsplatsinspektioner,
skyddsombud
- jag bara frågar?

Sorgearbete:
så mycket obetald arbetstid
utan minsta skymt av minimilön,
för att inte tala om OB-tillägg
eller lunchkuponger!

Att ligga still,
samtala endast med sina dammråttor
- som tack och lov aldrig svarar -
är ibland allt man förmår.

Ligga där likt vrakgods som spolats upp
på en strand långt, långt borta,
en strand i ett främmande land
där man inte förstår språket.
Sorgens land.
Sorgens språk.

En fluga som surrar i fönstret,
tusen mil bort,
den vet inte att världen där utanför
är en annan nu.

Dunsen från ännu en bunt post
som dimper ner på hallmattan,
tusen mil bort,
för att bli liggande där orörd.

Ticktacktickandet från väggklockan,
tusen mil bort,
som mäter ut ännu ett sjok
blytungt uthärdad tid.

Sorgens ljud.
Sorgens språk.

Att lära sig tala det:
ständigt nya grammatikövningar,
daglig fonetikträning,
oförberedda prov.
Långsamt gryende förståelse.

Kaos och stillhet
i sällsam förening
är sorgens väg.

Så lita på vägen,
följ den.

Varde ljus!