Livet

är en ständig kamp

där inget är oss givet

Så snart man ur mors mage damp,

så togs det stora klivet

ut i den vida världen,

och då var ännu inget skrivet

om denna levnadsfärden.

Men vidare gick så åren

och texten fyllde ut min levnadsbok,

så att dess läsare nu får en

hum om allt som gick på tok.

Dock lyckades jag läka såren

och fortsätta att vägen gå.

Varför krokiga för mig blev spåren,

Tja, det kan säkert alla nog förstå.

Och nu,

när bokens epilog jag skriver

hoppas jag att Du

till fullo ändå helt begriper

att den som skrivit dessa rader

inte är en sorgsen, deppad man

utan något av en dvärgen Glader,

som kämpar på så gott han kan.