Hur många gånger skulle jag behöva höra "min hand i din" innan jag förstod att den handlar om sån där ondska jag är del av.
Att den låten som berättar om mitt livs största misstag inte berör mig mer än en dålig dag är inte så konstigt.

Att jag kuggat på kärlek igen är det mest logiska som sker i vardagen just nu.
Jag är nog inget mer än en hopplös romantiker besatt av ett moln i byxor.
Jag vill bara teckna dem där orden som kan fånga din uppmärksamhet.
Jag vet dem orden existerar nånstans i hjärtat. Det sjuka är att jag inte älskar dig tyvärr. Jag bara saknar dig.

Men jag kan lova dig nu att du aldrig mer kommer se mig. Jag är trött på nedlåtande ord om hur jävla förstörd jag är och om hur jävla fel jag har.
Jag är dubbla din längd men har endast hälften av det samvete du tror jag besitter.

Att ljuga är inget problem om jag gör det till min sanning. Inget existerar ändå utanför pannan. Det är bara dagdrömmande illusion.
Du har aldrig varit min och kommer aldrig o bli.
Jag kan acceptera det, leva med det och dö med det.

Så nu blir det till att raka flinten, skaffa en till bläckfläck på kroppen och sedan starta om på nytt.

För våren är här och jag är inte längre kär.