Jag heter egentligen inte Louise Sildemark
Mitt egentliga namn
Är ett anagram
På dom tusen sjöarnas land
Mitt egentligen namn
Väger tungt av det arv
Som ingen längre förvaltar

Men den här dikten handlar inte om mig
Den handlar om en man som lämnade sitt land
för att flytta dit jobben fanns
blev en invandrad arbetskraft bosatt på finnmark med östnordisktklingande efternamn
en del av en generation
Med drömmar om att bygga vår nation
Till en välfärdsstat
Jag såg upp till den man som jag knappt nådde över knäskålarna
Och det var ur det perspektivet jag skärskådade världen
som låg för hans fötter
och vi bytte namn
Odlade en falsk identitet
Och i den svenska myllan
Gömde vi våra finska rötter

Vare sig man kallar det andra generationens invandrare eller första generationens svensk
Har vi samma problem
idag
När det var 70-tal
Hade finnarna svartkontrakt på en knarkarkvart en tyst minut och en kvarting
idag
Är det kvartsamtal papperskrav och en tystad debatt för en välintegrerad svarting
Det är andra nationstillhörigheter och andra gränser som passeras
Men det är samma utanförskap och samma segregering

Asea Brown Boveri
ABB
Än idag
Kan jag inte säga det utan att det knyter sig i magen
Ett företag
Med en tillväxt som cancermetastaser och ett engagemang som gud på den sjunde dagen
Och när landet tappade takten
Började vackla
Så kom krisen varslen och inflationen
Det finstilta i livskontrakten
gav skilsmässan arbetslösheten och depressionen
de sa att min pappa behövde en utbildning
och nu är han civilekonom
med 30 års arbetserfarenhet och talar tre språk
är han ändå tuggad och utspottad
använd och utblottad
Trots
en etta så långt ut i ingenstans
att vår kommunikation utgörs av spraket på telefonlinjen
för att dom återigen sa åt honom att flytta dit jobben fanns

Vi ses inte så ofta längre
Men sist vi sågs
Var jag längre än honom
Och han hade fått silver i sitt hår
Men jag kommer alltid se upp till
Mannen med så mycket själ
att det fortfarande glöder i hans fotspår
och trots att också jag ibland tappar takten
är jag alltid hack i häl
på den man vars arvsdygd jag nu bär

Våra hjärtan slår på ren jävlar anamma
envisa hjärtkamrar flätar stumma blodsband
som håller oss samman
men alltid lite isär
som den svenska tigern
så tiger vi tillsammans
tiger om den
stolthet och skam
som kommer av att bygga ett land
som blev gammalt och dement
och upprepar samma misstag om och om igen

Till alla som blev lik i den svenska modellens massgrav
Till alla som kom hit för att dom sa att det var här jobben fanns
Till Pappa som lärde mig vad äkta stolthet innebär

Louise Sildemark kanske är mitt namn
Men missta aldrig det
för vem jag är