Lojt och sakta

kravlar sig

vinterpoesin ur sitt ide.



Sträcker på sig

lapar sol och

nyper den första vårlöken



blir till smäktande vårrus

i vitsippsbacken.



gör människor förälskade

mjuka i sitt inre,

vänliga.



Som om våren tinar

upp frusna hjärtan



Som om NÅGOT

ville mer liv.