I mörka Småland en pilsk dräng vandra
På sin väg till en automat
Ty han och pigan vill med varandra
Och därför är han nu så kavat
När åtrån brinner och lemmen sväller
Han gärna satsar sin sita peng
På gummipriser han ej mer gnäller
Fastän smålänning och fattig dräng!

Han kommer fram då till automaten
Och stoppar glad mynt i hålet in’
Men lådan strejkar den arme saten
Han blir blåst på insatsen sin
Och drängen rasande bitter vrålar’
Det hörs till Möre och hörs till Mo’
Att han är blåst nu på sina stålar
Och på en herdestung skön och go!

Och pigan sitter fröskräckt på kammarn
Och hör hans bannor och ack och ve
Och stämman dånar som slag av hammarn
Men hon har ätit av pillret P
Men det har hon glömt honom säga7Det erinrar hon sig just då
Och snabbt som blixten hon tar byväga
Så att han kungörelse kan få!
Och de träffas vid automaten
Och byxan hans den är som ett tält
Ty till tolv tum har apparaten
Av all åtrå på honom svällt
Och hon kungör då raskt nyheten
Och drängen grips utav vällustrus
Och tar och kör in rask härligheten
Där på bygatan i hennes mus!

Och han jucka så vild och stönar
Och ropar KNULLA och hennes namn
Så det hörs för var tupp och höna
Långt bort till Skeppshult och Oskarshamn
Och ner till Tingsryd och upp till Gränna
Där folket står där med polkagris
Där vill man genast nu vällust känna
Där vill man knulla till varje pris!

Och i Jönköping predikanter
De börjar bäva för omoral
Och alla stans fromma moraltanter
De börjar lida Helvetets kval
Och börjar svamla om domedagen
Och börjar frukta för syndaflod
Och ropar JESUS och högljutt klagen
Och prisar HERREN ber Gud var god!

Men vad hjälper en Bibel sliten
Med bud och bannor om folket vill
Då sådan läsning är rena skiten
Om man är upphetsad och ska till
Vad hjälper psalmer och predikstolar
Om åtrån brinner och sinnet hett
Och damer sköna drager upp kjolar
Då vill man knulla från sans och vett!

Och i Växjö domkyrkan bävar
Utav ljudbang från brunstigt vrål
Fastän prästerna knyter nävar
Men köttets längtan är stark som stål
Och Gud besegrar med årlig styrka
Ty ren är kärlek och köttets trå
Men förljugen och falsk vår kyrka
Som skenheliga ej vill förstå!

Men ve er präster och teokrater
Och ve var hycklande puritan.
Ty folk vill knulla er dogm nog snart är
Bränd och donerad till själve Fan
Och så skall ju den lusten sanna
Med lagerkrans vid sin seger stå
Och död är då varje vidrig banna
Som har förtryckt oss och plågat så!